flerpartikoalition

Regeringen har enats kring en ny FRA-lag. Detta är en stor seger för de flesta av FRA-kritikerna, men förstås inte alla. Det fanns väl knappt någon som trodde att regeringen skulle gå med på så omfattande förändringar som man nu gjort.

Jag som accepterade den reglerade signalspaningen redan förra Ã¥ret mÃ¥ste dock erkänna att pÃ¥ mÃ¥nga punkter har man nu nÃ¥tt ett betydligt bättre resultat. Även om jag anser att ex SÄPO behöver reglerad (brottsmisstanke fine)  tillgÃ¥ng till signalspaningsresurser och denna möjlighet frÃ¥ntas dem nu. Den förföljelse som ”dold” militär personal pÃ¥ vissa ambassader genomför pÃ¥ sina fd medborgare i vÃ¥rt land är dessvärre alltför omfattande och mÃ¥ste stävjas, detta behöver SÄPO dylika resurser till.

Men vad som är intressant här är att detta resultat hade med största säkerhet aldrig nåtts i en enpartiregering och det visar på styrkan med att vara en allians. Hänsyn måste tas till varandra och det är betydligt svårare att köra på enligt business as usual. Hade dylikt lagförslag passerat en socialdemokratisk regering är jag rätt säker på att en kritisk minoritetsgrupp inte rönt dylika framgångar som de kritiker som funnits inom (fp) och (c) nu har gjort. I praktiken är det Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson som alla kritiker har att tacka, och vi andra också för den delen.

Visst kan man tycka att det är trögt och ineffektivt att behöva kompromissa jämt och ständigt som man behöver göra i en flerpartikoalition, men kraften i att vara fler och att tvingas ta hänsyn även till interna minoriteter står stark och det glädjer mig.

 

medan OS drar igång

Passar Ryssland på att attackera Georgien och striderna i Kaukasien är i full gång. Jag stod senast i torsdags på Ledningenregementet och förklarade att det var osannolikt att Ryssland skulle börja invadera andra stater igen, men att utvecklingen är oroväckande.. Jo jag tackar.

Det senaste årets debatt om nedrustning och ekonomiska problem för försvarsmakten kommer nu åter att intensifieras. Kanske kan behovet av en fungerande försvarsunderrättelsetjänst, inklusive FRA, att bli bättre belyst än senaste tidens onyanserade pajkastning.

 

fortfarande lugnt

riksdagen

Efter att ha tjatat hål i huvudet på soldater på Ledningsregementet befinner jag mig nu i riksdagen. Diskussionerna var om allt från FRA till budget och nedskärningar, men också skydd av MR och våra demokratiska värderingar.

Här pÃ¥ riksdagen är det lugnt, men sÃ¥ är klockan halv sju ocksÃ¥. Snart beger jag mig via biografen mot Örnsköldsvik. Vi ska se Mumien 3…moahahaha

Nästa vecka blir det tjänsteresa till London. Då ska jag lära mig hur man debatterar på engelska.

 

att kunna värja sig

Betänkandet om anpassad försvarsunderrättelsejtänst (FRAlagen) är återremitterad till utskottet på (fp) och (c) inrådan. Även om det finns dem som gråter ut mer i media än andra..

Nåväl. Jag tyckte betänkandet och lagförslaget var tillräckligt bra för att jag skulle känna mig trygg med att rösta för. Det fanns delar som vi (Allan Widman) försökte få in förra året när ärendet bereddes, men det lyckades vi inte med då. Lagen är på intet sätt definitiv och det skulle finnas goda möjligheter att påverka utformningen av den. Inte minst fram till den utlysta kontrollstationen 2011.

Då flera av våra ledamöter visade sig tveksamma bedömde vi det somangeläget att än en gång försöka få igenom ytterligare stärkande av integritetsskyddet och på så sätt hitta fram till en bra lösning som alla kan känna sig trygga med. Jag vet i skrivandets stund inte om det räckte hela vägen, men jag hoppas det. De förstärkningar som vi bollade in var:
Riksdagen ger regeringen som sin mening tillkänna följande:
1. Utskottets kompletteringar från behandlingen förra våren görs till tillkännagivanden
2. En ny myndighet utformad som en domstolsliknande nämnd inrättas som prövar tillståndsgivningen (de uppgifter som i förslaget ligger på FUN, dvs man skiljer på tillstånd och kontroll)
3. Regeringen ska ha skyldighet att ta integritetshänsyn vid fattande av inriktningsbeslut
4. Den domstolsliknande nämnden ska fatta beslut om huruvida ”synnerliga omständigheter” föreligger för sökning på person.
5.  Ett integritetsskyddsombud ska bevaka att integriteten för personer bosatta i Sverige garanteras. Kommittén kommer ha möjlighet att lägga förslag som kan behandlas våren 2010.

Sverige behöver en fungerande försvarsunderrättelsetjänst. Det är obehagligt i sig, men det är en verklighet vi måste förhålla oss till. Det finns ett otal skäl till detta. Regeringen måste kunna förhålla sig till omvärlden på rätt grunder, vi måste kunna upptäcka om hotbilden mot oss förändras och förvärras och vi måste kunna ta ansvar för att alla de människor som bidrar till fred, säkerhet och demokrati genom våra utlandsinstanser i form av ambassader och i form av Sveriges väpnade trupper.

För mig blir konsekvenserna av att inte ha en fungerande försvarsunderrättelsetjänst påtagliga. Jag själv har tjänstgjort i konfliktområde och några av mina nära vänner befinner sig med jämna mellanrum i områden i Afrika, i Kosovo eller i Afghanistan. Dessa människor måste vi ta ansvar för och deras säkerhet så långt det är möjligt tryggas.

Vilka handlar det om? Jo dessa och dem här och sannolikt de här.

Går det då inte att göra detta utan att öka befogenheterna för FRA? I någon utsträckning gör det det. Men det blir inte gratis, för den informationen måste vi då skaffa på annat sätt av andras försvarsunderrättelsetjänster. Visst, vi kanske kan betala men tar vi också då ansvar för hur den informationen är införskaffad? Vilka integritetsövergrepp har skett under den processen?

Underrättelsetjänst är nödvändig. I synnerhet för ett litet och så kallat alliansfritt land som Sverige. Jag anser att det är bättre att den är reglerad än inte. Nu är detta förenat med hängslen och livrem och så skall det också vara.

Jag kommenterar lagen i värmlands folkblad samt nya wermlandstidningen.

Jag förvånas.

 

dagens svd

I dagens svd tycker ledarsidan att jag borde osäkra nej-fingret. Finns att ladda ner här. I övrigt vet jag inte hur många mejl jag fått ifrågan, kanske en 250st. Det handlar om signalspaningsanpassningen som riksdagen fattar beslut om nästa vecka.

Jag har bestämt mig. Det gjorde jag förra året och inget nytt har tillkommit som fått mig att ändra åsikt. Jag skrev ihop plus och minus-listorna och pluslistan väger över. Lagen behövs dessvärre och kontrollstationerna är såvitt jag kan bedöma tillräckliga. Huruvida de är tillräckliga blir dock föremål för utvärdering och räcker de inte till får vi se till att förstärka dem.

Jag har full respekt för att man kanske tycker det verkar obehagligt med signalspaning över huvud taget. Det är det. Men det är en verklighet vi måste förhålla oss till och hur märkligt det än låter så räddar det liv.