Nina Larsson - Din värmländska liberal i riksdagen

I Säffle är det drag! Kul att se att engagemanget inte sviker utan att de testar nya idéer. Ungdomsarbetslösheten måste minskas och detta måste få prioritet.
En moderniserad arbetsrätt och möjlighet till lärlingsanställning (lägre ingångslön) är 2 viktiga delar i att förbättra möjlighterna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Alldeles strax ska Folkpartiets landsmöte diskutera arbetsmarknadsfrågorna 10.30. Se landsmötet live här! Landsmötesblogg

Jan Björklunds tal var som vanligt lysande, LÄS DET HÄR!

På torsdag drar Folkpartiet Liberalernas landsmöte igång. Folkpartister från hela landet samlas i Växjö under 4 dagar och ska debattera och besluta om partiprogram och ställningstaganden i olika frågor. Jag ska sitta som vice mötesordförande under landsmötet vilket ska bli extra roligt, tidigare har jag hållt i ordförandeklubban på ungdomsförbundets kongresser och på årsmöten, men detta bli första gången i denna stora skala.

De viktigaste frågorna skulle jag säga rör arbetsrätten. Av media och på twitter att döma verkar det vara fler som anser att detta blir den största frågan. Partistyrelsens förslag innebär en klar modernisering genom att förändra turordningsreglerna något (från 2 pers i undantag till 4) och påtryckningsmedel för att arbetsmarknadens parter själva ska ta sig i kragen och komma fram till ökad flexibilitet. Däremot finns det många som vill gå längre, som exempelvis att helt slopa LAS för företag som har under 50 anställda och att hela 10 personer ska kunna undantas från turordningsreglerna. Att detta behöver förändras står klart, inte minst för att motverka ungdomsarbetslösheten är detta viktigt. Även den globala marknaden och globaliserade arbetsmarknaden ställer tuffa krav på oss och att vi ska kunna behålla vårt välstånd är inte på något sätt självklart, för det behöver vi kämpa!

Ni kan följa landsmötet på min och andras twitter; #fplandsmote

Läs mer på folkpartiets hemsida

Jag blir så makalöst trött på den misshandel som SJ bedriver på sträckan (Oslo)Arvika-Stockholm. Så fort det är minsta problem med x2000tågen är det den sträckan som drabbas. Det är väl inte alltför långsökt att misstänka att just måndagsexemplaren av tågset sätts in på denna sträcka. Knappast troligt att ta X2000 ur bruk på Göteborgslinjen.

Och så kan man göra när man har monopol. För det finns inga andra alternativ för de urförbannade resenärerna att vända sig till. Oppositionen hävdar med dårars envishet att konkurrens på spåret är dåligt. De verkar istället vilja vrida klockan tillbaka och göra SJ till någon statlig institution igen. Men då lär den lilla effektivitet de faktiskt byggt upp under tiden som aktiebolag vara puts väck kan jag lova.

Folkpartiet har drivit en marknadsöppning på spåren länge, och beslutet är sedan i somras taget i riksdagen. Men det dröjer ett tag innan det märks. Dels är det en investeringstung bransch vilket gör det hela trögrörligt, dels är det långa ledtider i form av ansökan och tilldelning av så kallade tåglägen.

Rätt ofta beror förseningarna på annat än på SJs tåg. Underhållet av banorna måste fortsätta förbättras, dubbelspår och nya mötesplatser måste byggas. Och det basta! Och det är på rätt väg, banunderhåll har fått betydligt mer pengar än tidigare.

Nu ska jag ägna min ilska över SJ till något mer konstruktivt, som att läsa handlingar…

Mycket skola har det blivit i dagarna.

Jag hade artikel i NWT om yrkeshögskolan. I samma tidning har också en rad artiklar uppmärksammat skolan och då i synnerhet behovet av lugn och ro under benämningen ”I Fokus”. Igår presenterade Folkpartiets partiledare Jan Björklund en lagrådsremiss som styr upp gymnasieskolan.

Det är välbehövliga förändringar som är på gång. I debatten används dock många värdeord som får det att låta hårt, kallt och brutalt. Så är det inte. Anledningen till att vi behöver krav, lugn och ro är i första hand för att det skapar bättre möjligheter för de elever som har lite svårare att lära sig. De duktiga eleverna klarar sig ändå, men alla har rätt till en bra grund att stå på inför livets alla prövningar.

Så många år. Så mycket tid. Så mycket intressant, lärorikt och roligt. Att arbeta för ett borttagande av nybyggnationsförbudet och avvecklingslagen för kärnkraft har ibland varit motigt, men ändå känts så självklart.

Någon gång på 90talet började jag aktivt kampanja för att tankeförbud och annat trams skulle tas bort. Jag har läst på, hängt med kärnfysiker, gått på seminarier, åkt på studieresor till Olkiluoto 3 (2ggr!), till Ringhals, till forskningsreaktorn i Halden, pratat med kärnkraftsmotståndare, besökt urangruva, besökt Westinghouse i Västerås med mera. För att inte tala om de mängder med debattartiklar jag skrivit och debatter jag deltagit i.

Att vara politiskt aktiv är inte alltid särskilt roligt. Men stunder som dessa, när man faktiskt har varit med och förändrat och påverkat saker. Då är det det definitivt.

Utan Folkpartiet Liberalernas ihärdiga tjatande hade detta aldrig hänt. Många har påpekat att vi skulle vara ensidiga då kärnkraft var det enda vi pratat om. Det är klart att vår energipolitik är bredare än så, men för att komma någon vart i detta låsta politiska läge, för att rubba positionerna, har det varit nödvändigt att ta i.

Kompromissen, energiuppgörelsen, blev bra. Nu saknas bara socialdemokraterna, jag önskar verkligen de kunde tagit sitt förnuft till fånga och lämnat (v)+(mp) en liten stund för att göra upp med Folkpartiet och alliansen. Jag har inte gett upp hoppet riktigt än, men det ser kärvt ut på avbytarbänken..

Fackförbunden jublar.

Industrin också.

Uppgörelsen.

Idag skriver ett gäng folkpartister i NWT om varför bolagsskatten bör sänkas. Heja det!