Förra veckan närvarade jag en stund på ett seminarie arrangerat av Folk och Försvar. Nu var jag inbokad på annat samma dag så jag gick när det var en halvtimme kvar av diskussionspunkten. Men jag betvivlar att den kvarstående halvtimman gett så mycket.
Förutom då ”pliktutredningens” ordförande som inte direkt är i position att debattera mot pliktkramare var det ont om de som förespråkar en frivillig militärtjänsgöring så länge försvarsberedskapen så medger. Därför fick också hela seminariet slagsida åt ett håll som inte är särskilt representativt.
Någon som i synnerhet inte var det var Värnpliktsrådets ordförande som menade att om bara allmänheten förstod att ”diverse liberala politiker” är i färd med att avskaffa värnpliktsystemet så skulle de gå man ur huse och delta i försvarsdebatten. Jag tvivlar…
För det första avskaffar vi inte plikten, den är kvar även om man inte pliktar ut folk i fredstid. För det andra är det precis vad jag tror allmänheten vill. Skicka inte in folk i fängelse om det absolut inte är nödvändigt, frivillighet = motivation!