Kosovo 17 mars 2004

 

Inatt, 17 mars, är det tio år sedan jag satt i en lastbil mitt på vägen mellan Pristina och Caglavica. På morgonen omgrupperade vi tillbaka till Camp Victoria. Timmar efteråt marscherar tusentals mot Caglavica, precis där vi stått hela natten. Vi var inte många som var kvar på campen den dagen. Dessutom, hälften begav oss på kvällen den 17e mars ner till station central för att evakuera all personal där. Det blev några lärorika dygn, i alla bemärkelser.

 

När NATO stoppade förtrycket över Kosovo 1999 kunde man nog ana att de skulle vara kvar länge. När saker och ting gått så överstyr så att intervention med våldsanvändning blir nödvändig, ja då tar det tid att bygga upp något fungerande från grunden. Men det gick också relativt väl och efter ett antal år kunde NATO lämna över till EU för att så småningom trappas ned helt. Men det är lätt att glömma bort vad NATO gjorde för oss och för freden i Europa, i närtid.

 

Stödet för Svenskt medlemskap i NATO ligger någorlunda stabilt. Men efter händelserna i Ukraina har motståndet ökat. I tider av oro drar man sig till sin kant. Förvisso förståeligt på något sätt, men djupt beklämmande. Den fria världen behöver mer samarbete, även militärt.

 

DN Zaremba

Kosovo burns BBC

Aftonbladet

Expressen

 

Uppdaterat:

Läsvärd bloggpost från Ornhammar

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *