Blev intervjuad av P1-reportern Pontus Mattsson häromdagen inför ett inslag om Folkpartiets kommunala riksmöte till helgen och hur vi ser på att försöka öka FP-rösterna i höstens val.
För att svara på den frågan hur vi ökar FPrösterna så finns det ju inte så mycket annat att göra än att försöka nå ut till människor med vår politik. Jag tycker ju (inte heeelt otippat) att vi har en mycket god liberal grund att stå på och en politik som leder till att människor ska ha det bra. Ställd inför ett antal frågor pratade jag mest om skola, men också lite energi, rehabilitering och jämställdhetsbonus. Vi får se vad som kommer med.
Jag blir alltmer optimistisk. Jag vet att opinionsundersökningarna vid första anblicken ser dystra ut för allianspartierna. Men tittar vi över tid ser vi att såväl (s) som (v) går kräftgång eller backar. De enda som förväntas ro hem den rödgröna valsegern är (mp). Hur mycket kan ett partis ena partiledare dra som vallokomotiv, när det dessutom är förutbestämt att hon avgår under nästa år? Ett parti som är emot betyg i skolan, vill snabbavveckla kärnkraft, vill ha statliga/regionala monopol för tåg och bussar, förbjuda flyg söder om Sundsvall, är starkt kritiska till allt EU innefattar, emot gårdsförsäljning av vin, vill införa kortare arbetsvecka och har totalt köpt det socialistiska bidragsfokuserandet med mera…njaa jag är mycket skeptisk.
Ett återkommande svar från mig till Sveriges Radio var att det enda sätt VI kan vinna val är genom att jobba hårdare. Jobba hårdare för att nå ut med vår politik, för den är bra. Folkpartiet är punk











11 mars 2010 kl 13:36
Här har du en chans att nå ut
Jag håller på att utforska vad jag har för alternativ inför valet, och ställer därmed frågor till politiker och politiskt vinklade bloggar.
Dagens fråga är: Vad händer om vi slutar handla? Jag har länkat direkt till den.
Skulle bli så glad om du ville svara!
Pennelina, Lysvik
11 mars 2010 kl 15:52
Hej hej! Nu har jag svarat på din blogg!
Hade gott och kom gärna med synpunkter,
Nina
11 mars 2010 kl 16:15
Tro det eller ej, men kommentaren finns inte – varken i min mail eller på bloggen (där kommentarerna granskas). Hoppas du kan svara igen!
Jag som blev sååå glad!
Kram från Pennelina
12 mars 2010 kl 00:38
Hahaha, märkligt men det var nog jag som hade bråttom och sprang iväg från datorn innan sista knapptryckningen var gjord! Svarar imorrn, nu är klockan för mycket och jag är alldeles såsig
//Nina
13 mars 2010 kl 14:25
Tack så mycket för att du tog dig tid att gå in och svara igen!
Många kramar från Pennelina