Sitter just nu på Arlanda och väntar på flyget till Östersund. Jag ska dit i 2 dagar för att studera ambulanshelikopterenheten där. Runt om i Sverige ser det väldigt olika ut med tillgången till ambulanshelikoptrar vilket leder till stora orättvisor i att få ett snabbt och rätt omhändertagande vid svåra olyckor eller insjuknande. Inte minst när det gäller hjärnskador spelar det stor roll.
Skrev en motion om detta i höstas.
Det ska bli spännande att se hur de arbetar och hur de ser på framtiden för ambulanshelikopterfunktionen i Sverige. Huruvida man ska ha en nationell samordning, nationellt övertagande eller vad som nu ska ske med funktionen har utretts runt 60ggr (!!!) i Sverige. Frågan är hur mycket längre vi måste vänta för att det ska bli verklighet?
Vad är problemet då? Jo, dels är det som vanligt en fråga om finansiering, men tydligen i lika stor utsträckning ett revirpinkeri från landstingens sida som gärna sitter på sina egna maskiner…
24 februari 2010 kl 14:55
Go Nina!
07 mars 2010 kl 15:32
Som mångårig sjukvårdschef och tidvis helikopter och ambulansåkande läkare så kan jag bara tycka att det är förförligt att vi i Sveirge inte hanterat detta på nationell nivå. Försvaret har behov av ambulanshelikoptrar, men har knappt råd att hålla igång en tillräcklig övningsverksamhet. Vi borde satsa på en lagstiftning som gör det möjligt att a) anskaffa bra sjukvårdshelikoptrar till försvaret och b) använda dem i det civila samh¨ället. Där är en uppgift att bita i… Lycka till!
08 mars 2010 kl 14:23
Tack Göran!
jag är inte så säker på att försvaret är lösningen, men definitivt en del i en nationellt grepp på frågan. Så som Norge. Vi jobbar vidare i frågan, men efter alla dessa 60talet utredningar kan man ju undra hur svårt det egentligen ska vara att hitta en lösning. Men vi kämpar på