Igår blev det tydligen klart med att Spyker köper Saab. Hela denna resa, alla dessa turer har varit så många att man knappast vågar tro på än det ena än det andra.
Stort grattis till alla anställda och alla underleverantörer som nu fått en liten chans till. Jag kan bara föreställa mig hur det känns bland boende i Trollhättan och bland de anställda.
Faktum är att den här typen av situationer, när man står så tätt intill en katastrof, för människor närmare varandra. En speciell form av fokusering och effektivitet infinner sig.
När jag tjänstgjorde i den Svenska Nato-bataljonen i Kosovo inträffade mycket allvarliga kravaller. Allt vårt manskap behövdes för att sära på de stridande grupperingarna och många skadades. Vissa var centimetrar från döden.
Efter detta dygn infann sig en känsla av förståelse för varandra. Denna samhörighet är något svår att beskriva men effektiviteten på hela styrkan måste ha fördubblats, alla gjorde sitt yttersta.
Kanske finns det likaså ett uns av hopp för Saab, trots alla de saker som pekar mot dem. Kanske kan dess prövningar få människorna att fungera mer effektivt tillsammans, att fokusera.
I andra delar av världen produceras bilar av människor som strävar efter en höjd levandarsstandard, som jobbar hårdare för lägre lön och som har mer att förlora.
Kanske kan Saab gå stärkta ur dessa prövningar och höja kvaliteten och lönsamheten så att man på allvar kan konkurrera med de andra horderna av bilfabriker som tävlar om våra pengar när vi någon gång ska köpa ett stycke frihet.
I den Svenska utlandsstyrkan höll fokus och den ökade effektiviteten i sig ungefär 3 veckor. ..men låt oss hoppas.
