Idag har Sanna Rayman en fullkomligt lysande ledare i SvD. Jag har tänkt kommentera surrandet bland vissa storstadsliberaler att MP skulle vara ett alternativ för dem att lägga sin röst på tidigare här på bloggen, men landsmötet kom emellan. Rayman pekar med önsvärd tydlighet på vad det handlar om.
Det skulle också kunna vara någon slags taktik för att stärka de liberala krafter som finns i partiet, inför eventuell olycka att de faktiskt kommer till makten, lite rädda det som räddas kan. Eller, stöd inför att alliansen behöver samarbeta med dem. Men varför ta risken? Fortsätter detta flirtande finns risken att det hela slutar med socialistisk valseger, och det är ingen betjänt av, utom Ohly och Sahlin då…
23 november 2009 kl 14:45
Hej Nina,
Ja, det är en balansgång och därmed per definition inte riskfri.
Men för ”storstadsliberalerna” är avigsidorna relativt små jämfört med fördelarna, i alla fall såhär långt före valet.
Exempelvis skulle flörtandet kunna leda till att något parti ur fyrklövern positionerar sig mer mot storstadsliberalerna.
Alternativt erbjuder liberala morötter som MP inte skulle kunna följa med på.
Större insatser mot kriminalitet, avreglering av arbetsmarknaden eller kraftiga nedskärningar i kulturpolitiken är några förslag.
23 november 2009 kl 15:53
Hallå där Sia,
Jo, så är det säkert. Men förhoppningsvis fortsätter regeringen lanserandet av liberala reformer för att det är den bästa politiken för Sverige och för vår omvärld, inte för att ett gäng ”storstadsliberaler” hotar rösta på ett parti som går till val tillsammans med Ohly.
23 november 2009 kl 16:28
Vi får väl se. På just de områden jag nämnde har det varit väldigt si och så med liberala reformer…
24 november 2009 kl 02:35
[...] Per Ankersjö, PL&C, Federley, Elkers, SvD:s ledarblogg, Johan Norberg, Michael Arthursson, Nina Larsson Företagande och näringspolitik, Ideologi, Miljö, energi och klimat Företagande, [...]