Nina Larsson - Din värmländska liberal i riksdagen

Peter Wolodarski har en mycket slående kolumn i DN angående det Nordiska utbytet. Han pekar mycket riktigt på den nonchalans som vi Svenskar visar för våra grannländer och jag delar synen att det ÄR ett problem. Framförallt för att det innebär en massa tappade möjligheter. Möjligheter att i ”globaliseringens tid”  stärka och dra nytta av ett ökat Nordiskt utbyte.

För oss boendes i gränsområden är detta något fullständigt självklart. Sannolikt är tanken att flytta till Norge och jobba det enskilt största rörelsen bland ungdomar som går ur gymnasiet just här.

Att genom gemensamma kluster och stråk däremellan öka konkurrenskraften för Norden gentemot resten av världen är angeläget. Vi är inte bäst på allt i Sverige, även om vi gärna vill tro det.

Idag har jag en liten kommentar kring att Folkpartiet och regeringen ökar antalet utbildningsplatser kraftigt i Värmlands Folkblad. På Karlstad universitet blir det 600st.

Bra åtgärd för att rusta oss för kommande högkonjunktur.

Jag blir så makalöst trött på den misshandel som SJ bedriver på sträckan (Oslo)Arvika-Stockholm. Så fort det är minsta problem med x2000tågen är det den sträckan som drabbas. Det är väl inte alltför långsökt att misstänka att just måndagsexemplaren av tågset sätts in på denna sträcka. Knappast troligt att ta X2000 ur bruk på Göteborgslinjen.

Och så kan man göra när man har monopol. För det finns inga andra alternativ för de urförbannade resenärerna att vända sig till. Oppositionen hävdar med dårars envishet att konkurrens på spåret är dåligt. De verkar istället vilja vrida klockan tillbaka och göra SJ till någon statlig institution igen. Men då lär den lilla effektivitet de faktiskt byggt upp under tiden som aktiebolag vara puts väck kan jag lova.

Folkpartiet har drivit en marknadsöppning på spåren länge, och beslutet är sedan i somras taget i riksdagen. Men det dröjer ett tag innan det märks. Dels är det en investeringstung bransch vilket gör det hela trögrörligt, dels är det långa ledtider i form av ansökan och tilldelning av så kallade tåglägen.

Rätt ofta beror förseningarna på annat än på SJs tåg. Underhållet av banorna måste fortsätta förbättras, dubbelspår och nya mötesplatser måste byggas. Och det basta! Och det är på rätt väg, banunderhåll har fått betydligt mer pengar än tidigare.

Nu ska jag ägna min ilska över SJ till något mer konstruktivt, som att läsa handlingar…

Folkpartiet Stockholm har lanserat ett cykelpolitiskt program för Stockholms stad. Ett bra sådant. Bland annat pekar de på att cyklister måste börja behandlas som vilket trafikslag som helst. Jag instämmer, även om det också kommer innebära lite sura miner under en övergångsperiod.

Det handlar nämligen inte om att cyklister ska ha företräde i ur och skur, utan att cyklister behandlas likvärdigt med fotgängare, bilister, bussåkare, tågåkare och segwayåkare eller vad det nu må vara man färdas med. Detta gäller såväl rättigheter som skyldigheter i trafiken.

En hel del otäcka olyckor har skett det senaste året då cyklister kört in i fotgängare. Några med dödlig utgång. Såväl cyklister som fotgängare kommer därför tjäna på att man börjar behandla cyklandet som ett av många viktiga trafikslag, likvärdiga med varandra.

DOCK är jag inte alls övertygad om att man ska tillåta att svänga höger vid rött ljus hursomhelst. MEN med ramp/ refug motsvarande lär det förbättra smidigheten i trafiken.

Tror väljarna, enligt artikel på makthavare.se. Det tror jag också. Jag tror precis som (S) att valet även kommande val kommer att handla om jobben. Nu skulle man ju kanske kunna tro att (S) efter sin brakförlust passat på att förnya sitt partis politik för att kunna stå väl rustade i valet 2010.

Icke. På grund av de efter valet 2006 så höga opinionssiffrorna genomfördes inget nytänk. Inga förslag kring ökad flexibilitet inom arbetsmarknadslagstiftningen lades fram, inga nydanande skattesänkningar har lyfts och ingen förståelse för globaliseringens verkliga utmaningar har nått framgångar inom socialdemokratin.

Kommer väljarna tro på att dessa kan få arbetstillfällen att rassla fram under en så småningom stigande högkonjunktur? Nej, troligtvis inte. Det gick ju inte förra gången och det lär inte gå den här gången heller om de envisas med att lansera gårdagens lösningar.

Idag har jag en liten artikel om företagande och euro på NWT.

Tips! P3 Dokumentär, klart bättre än långsamma talböcker om man är på resande fot. (Tack Ronnie för den insikten)

Nu bär det iväg till Karlstad universitet som idag inviger terminens lärarlyft. Även detta år är det en succé och ett antal lärare har fått möjlighet att höja sin kompetens inom ett antal områden. Tydligen går just KaU bra när det gäller lärarlyften till skillnad från många andra lärosäten. Hoppas universitetet tar fasta på detta!

Noterar också att (M) har problems med jämställdheten. Det är nog inget unikt för dem, men då allt är relativt vågar jag nog påstå att vi i (FP) är rätt så duktiga när det gäller denna fråga. Så välkomna alla!

Okej.. SvD rapporterar om en ny forskningsrapport som analyserar hur vi skulle överleva en zombieepidemi. Denna rapport hävdar att om vi ställs inför ett riktigt elakt virus måste mänskligheten agera snabbt och aggressivt.

Jag tycker förvisso att man bör analysera alla möjliga utgångar och handlingsalternativ, gällande alla avseenden. Således även ett eventuellt utbrott av zombieism. Jag kan till och med tycka att det är lite underhållande. (I synnerhet att det inte är sångaren i The Cure som gjort rapporten, vilket man annars kunde tro..)

Men om man nu ska ta detta seriöst och översätta problematiken till exempelvis svininfluensan så som görs i artikeln. Vad händer då med människovärdet? När är ett virus så farligt och snabbt växande att det blir accepterat att ”fire at will” och ha ihjäl alla synbart och misstänkt infekterade?

Nje, den här rapporten lär inte ta debatten om svininfluensa i rätt (rimlig) riktning. Och det är ju inte konstigt att man undrar över fördelning av forskningsresurser. Men forskningen ju är fri -heja det!

Jan Björklund ägnade sitt nyhetsbrev åt att ge stöd åt Svenska utlandsstyrkan i Afghanistan. Mycket bra och välbehövligt.  Det är ytterst viktigt att skicka sådana signaler, inte minst för att befolkningen i Afghanistan ska kunna lita på att omvärlden inte sviker dem ännu en gång. Men också för att de individer som tjänstgör i utlandstyrkan inte känner sig svikna av dem som gett dem uppdraget att vara på plats. Sådant kan ge svåra trauman vid hemkomst efter krisartade händelser.

Varför är vi då där. Det finns en rad skäl till detta. Sverige har haft ett långvarigt engagemang för Afghanistan. Svenska Afghanistankommittén har verkat i landet sedan slutet av 70talet. SAK verkade i landet även under Talibanregimen och har en fantastisk förmåga at få saker gjorda. Mycket av de positiva saker som händer i Afghanistan nu är också kommitténs förtjänst genom sitt långsiktiga arbete. Men andra hjälporganisationer lämnade landet under Talibantiden och ska man på allvar lyckas bygga upp rättsliga institutioner, utbildningsväsende och en tro på framtiden behöver landet säkerhet. En långvarig säkerhet som människorna kan lita på. Detta går bara att göra genom Afghanerna själva, men här kan Svensk och andra nationers trupp bidra.

Denna bildserie är skrämmande men visar också på ett av de mest allvarliga problemen som Afghanistans befolkning har att ta itu med. Tack Annika för tipset! Bortgifte av barn var också en av de frågor som de två parlamentarikerna tog upp när jag mötte dem i juni.