Igår var jag och kommunfullmäktigeledamoten Patricia Henriksson ute och knackade dörr på Herrhagen. Det var i allt väsentligt ett mycket positivt bemötande vi fick från de boende där. Patricia tyckte jag var bonnig när vi gick gatorna upp och ner för jag hälsade på alla som passerade. Bonnig tycker inte jag, trevlig!
Men det finns alltid ett gäng som inte är särskilt trevliga alls. Jag har all förståelse i världen för att man inte vill ta emot vår broschyr och inte alls sympatiserar med Folkpartiet, men måste man vara otrevlig för det?
Jag har funderat mycket på hur jag själv skulle reagera om någon från annat parti ringde på hos mig för att säga hej och lämna lite material? Inte skulle jag sura och smälla igen dörren? Till och med när Jehovas kommer är det ju ganska roligt att någon ringer på! Det är ju bara hårt arbetande idealister som jobbar för något de tror på.
Möjligen om nazisterna skulle hitta fram skulle jag nog få svårt att få fram ett leende.
04 juni 2009 kl 20:59
Hej Nina! Härligt att höra din inställning till dörrknackare och Jehovas vittnen. I ett land med så många friheter som Sverige är det väl positivt om någon gör spontanta hembesök för att informera om något. Sedan är det upp till var och en att tacka ja eller nej. Jag kan heller inte förstå varför somliga blir så irriterade. Så ofta brukar det ju inte ske att främlingar kommer på besök.
04 juni 2009 kl 21:57
Instämmer! det är ju bara roligt faktiskt