Återigen kan man läsa dessa tröttsamma krav från bland annat Thage G. där han skriver att vi borde inte bidra till säkerhet och stabilitet för att därmed kunna bygga upp det civila samhället, nej han tycker vi borde stanna hemma.
Inte nog med att han förminskar den enorma utmaning vi står inför till ett problem med partiprestige. Att en fd försvarsminister häpnar över att Sveriges soldater är beredda att döda om det skulle behövas är anmärkningsvärt. Tyvärr ingår död i alla länders försvarsmakter, även Sveriges. Det hade varit önskvärt att t o m fd försvarsministrar kände till detta.
Men tvetydligheten inom (S) är stark, i synnerhet i försvarsfrågor.
I slutet av deras artikel romantiseras över det glada 70talet som tydligen innehöll så mycket bättre värderingar än idag. Jo jag tackar. Tider då socialdemokrater ansåg att det var en statskupp om de förlorade makten är förbi, det borde t o m Thage G. ha förmåga att förstå.
Sitter just nu på tåget hem från Svenska Afghanistankommitténs årsmöte. Oavsett vad man anser om det behövs militär hjälp för säkerheten så framstår en sak klar och tydlig; mer civilt stöd behövs. Utbildning, fungerande rättsapparat och bekämpande av korruption är bara några få delar i detta.
En militär insats kan skapa tillräcklig säkerhet så att det andra kan byggas upp. Men om det civila arbetet inte avancerar kommer den militära satsningen att vara förgäves och sannolikt direkt kontraproduktiv. Thage G. är förblindad av antiamerikanism och har aldrig sett sambandet mellan säkerhet och att stärka det civila samhället, därför blir hans inlägg återigen mest en suck i världsrymden än ett konstruktivt förslag.
