Igår var ett inslag på Svt Värmlandsnytt angående att Värmland antagligen kommer att tappa ett riksdagsmandat vid nästa val 2010. Detta är bara ett av alla symptom som drabbas oss för att vi inte är lika duktiga på att rekrytera nya invånare till Värmlands län.
Kommuner, landsting och framförallt näringslivet i Värmland tampas varje dag med de konskekvenser som blir utav minskat skatteunderlag, minskad marknad och minskade möjligheter till kvalitativ kompetensförsörjning.
Vi kan inte förvänta oss samma utbud inom vare sig näringsliv eller välfärden om vi fortsätter att minska. Andra delar av Sverige har varit bättre på att locka till sig människor och det är denna konkurrens vi måste matcha.
Nu valde ju naturligtvis inte Svt Värmlandsnytt att vinkla inslaget så. Nej istället kan man se en oroad fd Centerriksdagsledamot, en bitter och föga konstruktiv sosse-ombudsman, en statsvetare från universitetet som inte levererar några lösningar han heller.
Jag blev inför inslaget intervjuad på telefon. Jag fick svara på flera frågor men den enda lilla snutt de tog med handlade om huruvida jag var rädd om mitt eget mandat. Det torde naturligtvis vara det absolut minsta problemet i detta sammanhang.
Inte heller nwt lyfter det egentliga problemet.
Vad kan vi göra då? Jo antagligen en massa saker. Verka för en öppnare attityd, att göra det lätt för folk att komma till Värmland och pröva sina vingar, att inte se ner på dem som misslyckas.
Framförallt är det viktigt att förstå att ingen annan kommer att göra detta åt oss. Antingen fixar vi detta själv, eller inte alls.
