Nina Larsson - Din värmländska liberal i riksdagen

Ekot uppmärksammade min glädje på partirådet

Så många år. Så mycket tid. Så mycket intressant, lärorikt och roligt. Att arbeta för ett borttagande av nybyggnationsförbudet och avvecklingslagen för kärnkraft har ibland varit motigt, men ändå känts så självklart.

Någon gång på 90talet började jag aktivt kampanja för att tankeförbud och annat trams skulle tas bort. Jag har läst på, hängt med kärnfysiker, gått på seminarier, åkt på studieresor till Olkiluoto 3 (2ggr!), till Ringhals, till forskningsreaktorn i Halden, pratat med kärnkraftsmotståndare, besökt urangruva, besökt Westinghouse i Västerås med mera. För att inte tala om de mängder med debattartiklar jag skrivit och debatter jag deltagit i.

Att vara politiskt aktiv är inte alltid särskilt roligt. Men stunder som dessa, när man faktiskt har varit med och förändrat och påverkat saker. Då är det det definitivt.

Utan Folkpartiet Liberalernas ihärdiga tjatande hade detta aldrig hänt. Många har påpekat att vi skulle vara ensidiga då kärnkraft var det enda vi pratat om. Det är klart att vår energipolitik är bredare än så, men för att komma någon vart i detta låsta politiska läge, för att rubba positionerna, har det varit nödvändigt att ta i.

Kompromissen, energiuppgörelsen, blev bra. Nu saknas bara socialdemokraterna, jag önskar verkligen de kunde tagit sitt förnuft till fånga och lämnat (v)+(mp) en liten stund för att göra upp med Folkpartiet och alliansen. Jag har inte gett upp hoppet riktigt än, men det ser kärvt ut på avbytarbänken..

Fackförbunden jublar.

Industrin också.

Uppgörelsen.

På svd står det: Just nu: Centern kallas till hemligt möte.

Uuu, jag blir så nyfiken! Vi ska ha möte vi i (fp) också, fast på telefon…

Regeringen måste arbeta hårdare för att Eritrea ska frige Dawit Isaak!

Det är en skam att Sverige inte lyckats få honom frigiven.

Läser Amanda Svensson i DN. Hon och jag deltog i samma kurs en gång för en massa år sedan. Där fick vi utvärdera varandra. Hon tyckte jag var präktig. Särskilt för mina morgonpromenader. Jag minns att jag blev helt paff. Präktig?! Det vill väl ingen vara? Funderade länge över det där.

Sedan insåg jag att hon hade rätt.

Mona Sahlin verkar ha felbedömt situationen gällande kärnkraften. Men det finns fortarande tid för henne att ändra sig, och att ändra sig har hon ju tidigare erfarenhet av. En blocköverskridande överenskommelse är förstås att föredra, men om (s) ska hålla på att vela på detta sätt blir det nog svårt.

Det är nämligen ont om tid för att sätta igång. Våra gamla reaktorer går ur tiden från 2020talet och det tar ett tag att bygga anläggningar som ska står för lång tid, vara extremt säkra och tillhandahålla mängder med elektricitet.