I torsdags kom så tidningen NU igen. Min krönika ser du nedan;
”Efter förra års val genomfördes ingående självrannsakan och påtaglig granskning från diverse utvärderare. Det gav partiet en bred bild av situationer och tendenser som påverkat oss och våra väljare. Sällan har ett parti varit så genomlyst.
En händelse som påverkade självbild och valutgång vilket också påtalades av flertalet ”utvärderare” var kravet om övergångsregler. Det uppfattades av många, såväl partigräsrötter som rikspolitiker, som en fråga där vår liberala kärnvärden ur en eller annan aspekt berördes.
I veckan fattade såväl riksdagsgrupp som partistyrelse beslut om ny inriktning för anhöriginvandring. För ett parti som egentligen vill ha fri invandring så snart det är möjligt kan man tycka även detta ämne berör våra kärnvärden ur någon aspekt.
Därför är också förankringsprocessen av högsta vikt. Att låta såväl riksdagsgrupp som partistyrelse behandla ärendet är bra, det visar att partiledningen har respekt för känsligheten i frågan. Vilket också är en förutsättning om vi inte vill att ett ställningstagande om ny inriktning av anhöriginvandringen ska få fel vinkel och misstolkas. Nu finns utrymme för konstruktiv diskussion.
En annan aktuell fråga är den kära regionindelningen. Landsmötet beslutade inte bara att säga ja till sjukvårdsregioner utan att organisera statens förvaltningar på ett samstämmigt sätt. Denna sista bit i diskussionen glöms oftast bort. Allt man pratar om är att rita kartor men behovet av att staten omstrukturerar sina myndigheter och tillsynen av dessa ryms sällan i sammanhanget.
Vilket är synd. Att statsminister Reinfeldt tror att ett val ska ge några tips om vilket håll man ska gå i frågan om regioner passerar all form av sunt förnuft med ljusets hastighet. En fråga som knapphändigt engagerar politiker, annat än i delar av Sverige som är i mest behov av en organisatorisk uppstyrning, kommer inte påverka gemene man och kvinnas val av röstsedel.
Frågan är inte av sådan karaktär att statsministern kommer förlora några val på den. Å andra sidan vinner han inga heller. Men att befinna sig i limbo på grund av avsaknad av handlingskraft borde verka negativt snarare än något annat.
Kanske är inte ansvarskommitténs lösning svaret på frågan, men det är en första del av en resa som vi på ett eller annat sätt borde påbörja. Att lägga in backen innan vi ens rört oss kommer inte att göra saken bättre.”