Idag fick jag ett jättesött tack-kort för att jag käftat emot de som vill svika Afghanistan genom att ta bort den internationella insats som jobbar så hårt med säkerheten där. Nu pryder det mitt skrivbord.
Nästa vecka startar vi upp ett Afghanistan-nätverk i riksdagen. Inte för att det behövs fler organisationer här direkt, utan för att vi som ändå jobbar med frågan ska ha bättre kontakt med varandra. Onsdag kl14.30, Rö2:09.
Idag fick jag Jan Björklunds proposition ”Förbättrad ordning, trygghet och studiero i skolan”. På bilden till vänster. Till höger kan man se en vanlig proposition. Här ser man ju klart och tydligt hur mycket roligare det verkar på utbildningsdepartementet! 
Propen är bra tycker jag. Klart lärarna ska ha befogenheter att klara av ett hårt klimat i klassrummet. Antagligen kommer dock de flesta lärarna aldrig behöva utnyttja sig utav dessa befogenheter, men så är också det målet.
Vilken vecka det varit! Efter att ha kommit hem från Vietnam på söndagkvällen steg jag jetleggad å go upp i ottan för att vara på Kronoparken o prata demokrati m nyanlända klockan 8.00. Efter det gjordes ett försök att beta av mejlboxen som fyllts på med härliga rödmarkerade mejl sedan veckan i vietnam. Lyckades till del innan jag tog mig till Kil för att prata inför lottakåren. Tisdag morgon gav jag mig iväg med 7-tåget till stockholm för att raskt hoppa in i förgruppsmöte och därefter försvarsutskott. Snabb lunch med Frida och därefter möte med företrädrädare för rennäringssamer innan riksdagsgruppen tog vid. Smet från riksdagsgruppen vid femsnåret och tog Arlandaexpress till terminal 4 och flyget till Umeå. Debatterade mot Hans Linde om Afghanistan och kom sedan i säng runt 24. Vaknade med ett ryck 6 timmar senare och tog mig iväg till flyget mot sthlm. Prioriterade bort klimatdebatten i kammaren (som jag ämnat lyssna på, men nu fick göra det via intern-tvn) för att åter göra ett försök på mejlen och alla de samtal jag behövt besvara. Klockan 12.45 tog jag emot en gammal officerskollega och vi gick gemensamt till ett Afghanistan-seminarie som Fp arrangerade tillsammans med Folk och Försvar. Deltog i sista punkten och debatterade åter Afghanistan med en annan vänsterpartist. Direkt efter samordnade jag den nystartade salsakursen i riksdagen, ca 15 tappra dansare deltog. Skyndade mig därefter iväg till KASAMs seminarie om djupa borrhål för förvaring av använt kärnbränsle, paneldiskussion med andra riksdagspartier slutade strax efter 21. Tillbaka till kontoret jobbade till klockan 24, sen i säng. Torsdagen börjar 7.30 med möte med alliansen i miljö och jordsbruksutskottet (MJU) och jordbruksdepartementet, fortsätter med saksamråd med hela MJU. Klart strax innan första sammanträdet med valberedningen som pågår ett par timmar. Kastar mig iväg till tåget och åker till Karlstad. Hinner läsa en del ombord. Byter till bil och fortsätter direkt till Årjäng och Fps årsmöte, talar där på travmuseet klockan 19.45. Jag och Runar Patriksson ger oss iväg vidare till Holmedal klockan 21 och tar glatt emot de femteklassare som just vunnit ”vi i femman” i regionen. (nu väntar tv-final i maj!!!) Åker därefter vidare till Töcksfors och Runar kvarterar in mig i gästrummet. I säng runt 23.30. Upp på fredag morgon och iväg till Norska gränsen, kollar in en ny skidanläggning och besöker därefter tullen. Fikar med tullarna och får hälsa på deras nya narkotikahund. (hur cool som helst!) Besöker därefter Töcksfors shoppingcenter och snackar lite med några utav handlarna. Kollar också in en trafikkorsning vid kyrkan som ska byggas om så den blir säkrare. Fp som motionerat om det… Sedan besöker vi vägverket produktion och jag får köra lite lastbil vilket alltid är skoj! Årjängsbesöket avslutas med trevlig lunch på travbanan. Åter tillbaka i Karlstad halv tre.
Det är ju riktigt roligt att vara riksdagsledamot, men jag vågar inte räkna på hur många timmar det blir per vecka… Det är ungefär som tetris, när det går så där fort så att man precis får allt på plats men det är inte utrymme för misstag.
På söndag bär det iväg till Älvdalen.
I NWT kan vi idag läsa att Richard Wallin är på väg hem till Färjestad. Gött mos!
Afghanistan, igen..
Skulle kunna, faktiskt. Igår kväll talade jag för Lottakåren i Kil ang internationella insatser i allmänhet och Kosovo i synnerhet. Åhörarna var ett tjugotal medelålders damer samt några gästande hemvärnsgubbar.
Det var en trevlig och rätt lugn tillställning till en början. Men under fikat efter min dragning satte det igång vill jag lova. Det kom fram att en av damerna synts tillsammans med Christer Sjögren. Detta renderade i vidare insinuationer och efterföljande skrattsalvor som inte liknade nåt jag tidigare erfarit ens under den fnittriga tonårstiden. Hur roligt som helst och jag skrattade så jag nästan grät.
Sjukt kul, gå med i lottakåren således;-)
Idag är jag -hallåad i NWT ang min studiresa till Vietnam.
Igår kväll kom jag hem till Karlstad från Vietnam och imorse var det rätt upp för demokratidiskussion på Kronoparkens studiecenter i Karlstad. Där träffade jag ett gäng mer eller mindre nyanlända invandrare från Kurdistan, Somalia Irak och Iran. Otroligt givande och ganska svårt var det. Riktigt skoj. Klockan 8.00-9.50 höll vi på.
Tragiskt var att det fanns människor där som väntat mer än 2 år på beslut om uppehållstillstånd men fortfarande inte fått det. Andra hade nyss fått veta men hade då väntat så länge som 6 (!)år. Inte ok.
Jag har nu varit i Vietnam sedan i söndags. Trots kraftigt försenat bagage och bultande ögoninfektion måste jag säga att denna vecka varit oerhört intressant och ger en hel drös med uppslag för vidare reflektion.
Men gårdagen tog priset. Förvisso redan vid landning smärtsamt medveten om den kommunistiska enpartistatens totalitära styre, men som västerlänning tar det ett tag innan det på riktigt kryper inpå en.
Vietnam har under kort tid genomgått en kraftig ekonomisk förnyelse och tillväxten pulserar. FNs milleniemål har uppfyllts så när som på ett undantag. Men de politiska förändringarna lyser med sin frånvaro.
Från alla håll, ambassaden, lokala FN-medarbetare och diverse halv-kommunister till partiföreträdare upprepas det eviga mantrat; förändring kommer, men det måste ta sin tid. Risken för att politiska friheter omedelbart leder till instabilitet är argumentet på allas läppar.
På onsdagkvällen lyckades dock Göran Lindblad (m) samla några oliktänkande att besöka oss på hotellet. Med vetskap om att de antagligen skulle häktas av polisen direkt efter dylikt möte hade de ändå insisterat på att få träffa oss.
De tre dissidenterna hade fått sina nära och kära fängslade dagen innan. Från deras läppar kom inga mantran. De ville ha frihet och de vill ha det nu.
Igår, torsdag, träffade vi så vice premiärministern. Efter Alexander Gabelic, Göran Linbland och Kerstin Lundgrens raka kritik angående den obefintliga demokratiska utvecklingen samt häktandet av de två juristerna vars anhöriga vi träffat dagen innan kom svaret som ett slag rakt i solar plexus. Och jag fullständigt tappade andan.
-De har brutit mot Vietnamesisk lag och spridit missledande information om nationen vilket hotar skapa oro i den sociala ordningen. ”Disturbance to social order”
Jag spänner hela kroppen och märker att jag omedvetet knutit handen hårt, märkbart tagen av att förtrycket plötsligt blev så påtagligt. Det krävdes en stor mängd ansträngning för att därefter också instämma i kritiken och specifikt ställa en fråga kring ”the law of association” vilken har arbetats med under en lång tid.
Det är nämligen inte tillåtet att starta en organisation i landet. Såvida du inte håller på med något extremt opolitiskt och i vilket fall som helst ska den godkännas av politbyrån och knytas till partiet. ”Law of association” ska ändra på det, det är väl därför det tar sådan tid. Gubben hade inga nya svar. Otippat.
Imorgon lördag åker jag hemåt igen. Har jag gjort någon skillnad? Antagligen inte. Kan jag göra? Kanske. Besöket i Vietnam gav en klump i magen och ett konstigt humör, det kallas tvivel säger Winnerbäck.
Nu har jag varit i Vietnam sedan i sondags. Bagaget fastnade forstas i Paris, sa det fick jag forst pa mandagkvallen, ett o ett halft dygn senare. Men det var ingen tid att shoppa nya klader sa jag var glad att jag varit nagot fortanksam o hade med lite extra. Men men, ingen ide att deppa over sadant, kan bara konstatera att jag var nagot underdressed pa middagen med folk fran nationalforsamlingen…
Kommunister ar det overallt. De bedyrar att det ar en positiv utveckling pa G, javisst ar det sa men inte med vara standards direkt.
Lite brattom nu for vi ska ivag till en diskussion pa ambassaden, men jag aterkommer.
(Lagom nar jag fick tillbaka bagaget akte jag pa en ogoninfektion…typiskt)