Nina Larsson - Din värmländska liberal i riksdagen

Imorgon torsdag diskuterar jag vidare angående trupp i Afghanistan i svt.

Kan man ibland känna när man har så mycket att säga men inte får möjlighet till det. Studio 1 idag. Angående Afghanistan.

I helgen gjorde en god vän till mig minilumpen uppe i norr. Maeliz (grymt cool Kuban) till höger. Efter det är hon helt tagen! Gött tycker jag som alltid fått försvara tjusningen med militärtjänst för pretto-politiker;-)

Om detta kan man läsa här.

Idag skriver jag en replik mot Thage G.s vansinniga inlägg om att dra sig ur Afghanistan. Tydligen ger han sig inte heller utan ämnar ha presskonferens i samma ämne på onsdag tillsammans med några andra så kallade kritiker.

Idag för 10 år sedan, den 25 februari 1997 klev jag vetgirigt in på Upplands regemente för första gången. 15 månaders militärtjänstgöring hade precis börjat. Inrycket i lumpen blev väl inte som jag tänkt. Innan trodde jag att det skulle va tokjobbigt hela tiden, en massa trakasserier och att jag knappt skulle ha näsan ovan vattenytan. Men, det visade sig att militärtjänstgöring var ju banne mig bland det roligaste jag gjort.

Befälen, lumparpolarna och den där speciella lukten av lastbilsavgaser och motorolja under ständiga omgrupperingar klockan 4 på morgonen i rått å kallt väder är minnen som förgyller.  

Jag har inte ångrat det en sekund, ta chansen alla ni som får den. En mer lärorik plats får man leta efter.

Tack Kimmen för att du påminner mig!

Igår delades årets Alumner ut på universitetet i Karlstad. Priset gick till två personer, Hans Bergström och Eva-Lis Preisz. Närvarade gjorde också Lars Leijonborg som under seminariet pratade en hel del tänkvärt om vikten av forskning.

Hans Bergströms anförande var dock svårslaget även om landshövdingen Eva Eriksson alltid är rejält klok.

en hel del facktidningar får man.. Veckans mest underhållande måste vara modereportaget för renrums/ labbkläder i tidningen Biotech Sweden… jag blir lite shoppingsugen, inte.

Inledde en tidig morgon med diskussion om huruvida näringslivet har ett ansvar i formandet av samhället, eller om det är något man bekvämt kan lägga på politikerna att fixa till. Jämställdhet och våra sociala konstruktioner var temat. Å är det något jag kan gå igång på så är det väl just det…

Jag är av den bestämda (och inte särdeles kontroversiella) uppfattningen att allt vi gör som individer, olika grupperingar, företag och politiker tillsammans formar samhället. Grejen med att andra instanser än de politiska faktiskt tar sitt ansvar är att jag i grunden vill att politiker ska lägga sig i så lite som möjligt, för jag tror att människor och grupperingar vill ta det ansvaret själva i hög utsträckning.

Om man då ser på delar av näringslivet kan man se att detta just nu fungerar väl när det gäller exempelvis ansvaret för att minska miljöpåverkande verksamhet. Men så kan man oxå anse det som extremt trendigt just nu, det går inte att komma undan diskussionen ens om man skulle vilja. Därav finns det givet pengar att tjäna. Men så har det inte alltid varit. När och varför vände trenden? Påtagligt hot, rätt marknadsföring på rätt ställe från rätt personer. Visst, men att gå från lusekoftemiljömuppar som inte direkt attraherar näringslivets vilja att ta ansvar till dagens uppchosade kampanj i aftonbladet är fascinerande. Att man så gjort är givetvis riktigt bra, tro inget annat. Det är i högsta grad något vi alla i det långa loppet tjänar på.

För att då hoppa till morgonens ämne. Jämställdhet.

De tragiska orättvisor som beror på den ojämställda situationen mellan kvinnor och män världen över är förstås ett lika allvarligt hot mot vår existens även det. Till del handlar det om makt. Men framförallt om avsaknad av förståelse, brist på insikt. Insikt att möjliggöra för alla individer att nå sin fulla potential, om de så önskar, är något samtliga tjänar på.

Vad vet vi då? Jo, att allt vi gör som individer, olika grupperingar, företag och politiker tillsammans formar samhället. Tänker vi på konsekvenserna av vårt handlande? Tänker vi ett steg till? Nej inte i tillräcklig utsträckning.

Vi kan givetvis alla göra mer, små saker kan betyda stora förändringar i slutändan. Förändring betyder inte försämring, det kräver att vi förstår och tar ansvar för våra handlingar.

Är tydligen skitigast i Sthm. När jag var där i förmiddags fanns det en gym-snubbe där och fixade med maskinerna. Han (som var 2m hög och redigt krallig, så man förstod snabbt att han inte var ledamot…) konverserade med dam på konditionsmaskin. De kom snabbt in på att prata om dammet. Till hans stora förtret dammsögs det så dåligt i gym-lokalen att det sabbade maskinerna. Värst i sthlm, det ni…

..jag och de andra alliansriksdagsledamöterna från Värmland. Om att arbetsmarknaden är på gång!