Alltså jag blir så matt. Så fort det blir lite krävande, lite jobbigt, kanske inte riktigt som man hade tänkt sig så tar allt fler till flykten. Martyrmejlen står som spön i backen i ungdomsförbundens interna nätverk. Vissa väljer till och med att vädra sitt missnöje externt.
Det är klart att det förekommer en del fulspel i ungdomsförbunden. Men inte sällan är det de som gnäller mest över just det, som också använder fulast metoder. Självrannsakan efterfrågas, men hur ligger det till på den fronten själv?
Jag har varit aktiv i Liberala ungdomsförbundet sedan 1990. Det har gett mig fantastiskt mycket och jag är väldigt glad för alla de möten, lärdomar och roliga stunder som det gett. Ibland har det varit tungt, trist, segt och hopplöst. Men inte på långa vägar så att det negativa skulle väga över.
Är det nåt jag lärt mig (inte bara i ungdomsförbundet) så är det att INGENTING blir bättre av gnäll. Var glad, behandla varandra snällt och gör nåt konstruktivt istället! Gå ut och dela ut flygblad, skriv en insändare, planera en utbildning. Herregud, det finns massor att göra.
