Alltså, jag skojar inte, men i förmiddags hade jag min riksdagsperiods första halleluja-moment.
Vi nya ledamöter hade möjligheten att gå på introduktionsutbildning i plenum om arbetsformer etc. Det hela inleddes med att talmannen Per Westerberg höll några väl valda ord. Vilka ord sen!
Han talade vänligt men bestämt om för oss hur vi ska bete oss. Riktig uppläxning! Men det bästa av allt var att han föreslog oss arbeta efter den moraletiska bedömandemallen. Första gången jag kom i kontakt med denna mall var under mitt tredje år på militärhögskolan. Min utmärkte dåvarande lärare, Bo Rahmström, undervisade ständigt efter denna bedömandemall som lyder:
1. Är det lagligt?
2. Är det skäligt? (Talmannens ord var -känns det bra?)
3. Kan jag sitta lycklig i fängelse? (Talmannens ord var -kan jag leva lycklig med att det kommer ut i pressen?)
Skillnaderna mellan officerens och politikerns moraletiska bedömande är små, men mest intressant att notera är att för den ene är frihetsberövning värst, för den andre uthängning i media…
