Nina Larsson - Din värmländska liberal i riksdagen

I torsdags deltog jag i Svt Värmlands slutdebatt. Där gick det undan och man fick banne mig fatta sig kort om man ville ha en syl i vädret. Såvida man inte tillhörde de rutinerade förstås.. Här kan du kolla in debatten.

På centralen i sthlm har (s) belamrat ena hörnet. Och det måste erkännas, med snygg rekvisita och en suverän slogan kan de säkert dra en del röster. Problemet är väl politiken.

Alla ska med. Det är rätt kul faktiskt, men när jag gick andra året på militärhögskolan hade vi just de tre orden som vår slogan. Mest frekvent användes den när vi skulle ut på krogen, tröttsamt redan på den tiden, för inte heller då visste man vart eller varför. Lustigt.

Idag var jag i sthlm och hördes upplysningsvis av polisen ang om jag visste något mer om dataintrånget. De var trevliga förstås, antar att det är lättare att få fram upplysningar då. Men det kom ju inte fram något nytt, hoppas de inte blev alltför besvikna.

Stefan Einhorn ska leda en etikkommission som ska se till att aktiva i fp inte begår några moraletiska eller olagliga övertramp någonsin igen. De kunde ju inte hittat en bättre snubbe! Jag läste hans bok; ”konsten att vara snäll” för ca ett år sedan och jag citerar den fortfarande, senast idag faktiskt. Har ni inte läst den redan så gör det!

Idag var jag och röstade. På mig själv bland annat. En lustig känsla det där att kryssa sig själv, lite overkligt men samtidigt roligt förstås. Riktigt spännande det här med kryssandet, svårt att veta hur det ska gå. Jag har ju inga tidigare år att jämföra med.

Idag var jag bland annat på Stjerneskolan i Torsby. Där fick jag frågan varför man ska kryssa just mig? Trots att jag är så säker på varför jag vill jobba i riksdagen och att jag svarat på den frågan förut blir man varenda gång man får frågan lite ställd.

Men anledningen till varför jag tycker att man kan kryssa mig är för att jag är envis och påhittig. För att jag brinner för att göra Sverige och världen lite mer liberal, för att varje människa ska ha makt över sin egen situation och möjligheter att påverka sin omgivning och framförallt för att jag aldrig någonsin tänker ge upp.

Vad är det som är så hemskt med betyg egentligen? Förundras så här i slutskedet av vänsterns totalt oförmögna politik för mer kunskap. På debatt efter debatt hävdar de att betyg inte är något verktyg som värderar hur mycket eleverna kan. Betyg är socialt definierade säger de.

I själva verket handlar det om deras försök att sudda ut alla olikheter och skillnader som finns individer emellan. Tänk om de istället vågade inse att vi alla är olika och vi vill olika saker och kan olika saker olika bra. Inget konstigt eller fel med det. Men nej.

För övrigt är det mycket jag just nu anser om sossarnas partisekreterare, men det säger jag inte här.

Det finns få saker som ger så mycket i valkampanjen som att knacka dörr. Där står man utanför lägenhetsdörren och ringer på med ett flygblad i högsta hugg. I början kändes det lite påträngande men sen har det bara varit roligt. Det är rätt många som inte öppnar, men av dem som gör det (ca 40%) är det idel positiva reaktioner. Man möts av glada, öppna och trevliga människor som även om de röstar på något annat parti, ler stort och tackar för besöket. Har ingen aning om hur många vi hunnit med uppe på Kronoparken i Karlstad nu, men det är nog en hel del i alla fall.

Bäst ikväll var reaktionen; -Folkpartiet? Ja, dem ska jag rösta på för de gör så mycket bra för Kurdistan!

Om allt hade gått som planerat hade jag igår sprungit Tjurruset här i Karlstad. En tävling i 1 mil krävande terränglöpning som i år öppnat upp för kvinnor. Jag är inte så värst förtjust i löpning men hade anmält mig till tävlingen i syfte att ha en riktig utmaning framför mig som i princip tvingade mig att upprätthålla träningen när tidsbristen blir ett faktum under brinnande valrörelse.

Men det vart inte riktigt som det var tänkt. Efter en vecka där det känns som man blivit överkörd av tåget, slängd i kloakerna och upphängd på torget för allmän beskådan så ville jag inte utsätta kroppen för det. Men träningen fortsätter, stresshormonerna försvinner som bäst i löparspåret och kanske tar jag på mig nummerlappen inför söndagskvällens träningsrunda.

Det har för övrigt skrivits en massa, en som gör det bra är Regebro

Det här med torgmöten är fascinerande. Inte särdeles många brukar lyssna, men en å annan stannar allt och lyssnar en stund. Idag var jag i Filipstad och hade torgmöte tillsammans med övriga allianspartier. Det är kul med gemensamma arrangemang, men formen torgmöte är jag något skeptisk till. Ett torgmöte är i många fall lyckat och man når ut till en hel del människor. Men det förutsätter att det redan innan vistas folk på stan för de kommer inte vallfärdande för att lyssna på politiker, ens om man annonserar.

Nej, tacka vet jag dörrknackning. Av alla kampanjaktiviteter jag gjort under den här valrörelsen är dörrknackning det mest effektiva.

Jag är inte brottsmisstänkt. Det har ju jag vetat hela tiden, men när polisen ringde idag och bokade in en tidpunkt för att höra mig upplysningsvis och då också påtalade att jag inte var misstänkt, kändes det rätt skönt.